22 mars 2007

Det finns inga konsthjärtan

Någon gång på högstadiet blev vår klass guidad bland modern konst på Norrköpings Konstmuseum. Guiden var en tjej runt trettio. Hon berättade om hennes kille som ritat kanske tusen små hjärtan åt henne på deras årsdag. Hon sa att hon blivit sur. Att det var banalt med mängder av små hjärtan. Sen fick vi se konst som inte var banalt. Jag funderade på vad det var den här tjejen visste som inte jag visste. Idag är det rätt tydligt. Inte ett skit. Jag hoppas att hon just nu lever i ett svårt och dramatiskt förhållande, utan små enkla hjärtan.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Bittert, Rauli! Hoppas du är sur på just prettokonstvetare och inte i största allmänhet.

Det här är en lyckobloggkommentar. Du som läser det här kommer att få en kram av en främling inom 36 timmar, annars pengarna tillbaka.

/Daniel

Rauli sa...

Bittert på ett ytterst selektivt sätt.