Varför inte ett nytt operativsystem?

Jag insåg nyligen att min brist på långsiktiga mål inte är nyttigt för mig. Jag går på de snabba belöningarna, vare sig det handlar om något kul nu med det samma eller tillfredsställelsen över att ha varit vardagsduktig en stund. Inga storslagna drömmar framför mig och inga fantastiska bedrifter i ryggen att vara stolt över.

Nu har jag tillbringat ett dygn med att installera linuxbaserade operativsystemet Xubuntu på den gamla laptopen som jag fick av Anna för några veckor sedan. Jag har ingen aning varför. Det var avslappnande, och kanske också ett sätt att undvika ta itu med viktigare saker. Samtidigt kändes det oehört viktigt en stund att installera Xubuntu.

Det känns skönt att sitta i soffan med den varma Xubuntudatorn i famnen och skriva det här. Som om jag ställt något till rätta i världen. Om en stund ska jag smida framtidsplaner. Och Xubuntu ska hjälpa mig.