Februarimanifest: regel 4

Rädslan för att vara banal kan göra dig jävligt anal.

Det är i det banala som människor möts. Det hjälper inte att fundera ut hur man vill bli uppfattad som det unika man är, folk fastnar ändå för en massa saker hos en som man inte själv kan styra, och kanske inte ens själv uppskattar.

Det mesta är tänkt, kännt och gjort. Funderar du mycket hur just din röst och din beröring ska vara så funderar du i onödan. Även nä du härmar andra så märks det att det är du. Rädslan för det banala skapar orimliga förväntningar, paralyserar och är i slutänden en högst banal rädsla.