Inget nytt under solen

Jag har inte uppdaterat den här bloggen på ett tag, och sannolikt kommer det inte att hända i framtiden heller. Min självvalda offentliga närvaro på internet är numera samlad på: www.raulisulanko.com

Autobanal

Nu har jag suttit uppe hela natten för att skriva ett program som kan sköta twittandet, uppdaterandet av fb-statusar och diverse mikrobloggeri helt automatiskt. Programmet ger sken av att användaren lever ett i högsta grad vanligt liv och rapporterar kring detta med en lätt sympatisökande och torr ton.

Här nedan följer grundprogrammets databas av fraser. Text inom hakparantes är variabler som skapar variation genom slumpmässiga sökningar på internet.

äter lunch på [snabbmatskedja]
jobbar över
borde gå och lägga mig men har fastnat i [TV-serie]
är lite besviken på [musikorkester]s nya
storhandlar
är trött på den svenska [årstid]en
bloggar
vill ha tips på en bra TV-serie
lagar mat
går och lägger sig
har handlat över sina tillgångar på [webbutik]
borde ta en dusch
väntar på tåget till [svensk stad]
funderar på att gå och träna
undrar om någon vill ta en öl, eller två, på fredag?
är upprörd över [orättvisa]
kan inte sova

Arbetet med att fylla databasen med de återkommande fraserna är inte färdigt än och jag tar med glädje emot förslag. Samtidigt är det inte eftersträvansvärt att ha en för varierad databas i grunden då jag planerar ett antal tilläggsprogram som publicerar mer specifika fraser och därmed ger sken av att användaren har ett särintresse. De tilläggsprogram jag påbörjat arbetet med i första skedet är Fotbollsnörden, Musikexperten och ett inte ännu namngivet tillägg som publicerar gnäll kring att man inte sitter och skriver på sin diktsamling/roman/artikel/hemtenta/uppsats. Fotbollsnörden hämtar mycket av sin information från TV-tablåns sportsidor. Däremot har jag inte löst hur Musikexperten automatiskt kan lösa quiz efter quiz om band och göra detta med resultat strax över medel.

Avund och idoliserande

Så spelar jag Jason Rohrers sjuminutersspel Gravitation och tänker att jo sådär känns det ju. Och jag avundas Jason som beskriver hur "Gravitation explores how a particular corner of my life feels, as only a game can". Jag vill inte vara Jason och jag vill vara Jason. Jag kan till och med vilja vara Jonathan Coulton när han i slutet av 2005 är i början av sitt "thing a Week"-projekt och skriver en grym cover på Baby Got Back av Sir Mix-a-lot.

Alla förlorar

"2—0, vi har Zlatan, nu känner vi att vi är bäst i världen igen", öppnade Reinfeldt riksdagens partiledardebatt med efter Sveriges seger mot Grekland i EM. När Sverige, med Zlatan på plan, en vecka senare fick stryk av ryssarna med 0-2 befann sig John Fredrik Reinfeldt på plats för att inför matchen dela med sig av sin fotbollsexpertis. Samtidigt röstade hans allians igenom FRA-lagen i Sverige.

0-2, vi har Reinfeldt, nu känner vi att vi är sämst i världen igen!

Det är klart att underrättelsetjänsten har en massa kränkande fuffens för sig även om vi har lagar som ger sken av att följa respekten för individens integritet, men att ge laglig legitimitet till något så demokratihånande som avlyssning av medborgarnas privata korrespondens är obegripligt. Hur kan en stat som misstänksamt spionerar på hela sin befolkning förvänta sig få förtroende från sina medborgare?

Ett av de drivande argumenten för FRA-lagen var att förstärka skyddet för några hundra svenska soldater som befinner sig i utlandstjänst. Kanske skulle det varit bättre att bara ta hem dem? Jag har väldigt svårt att tro att deras bidrag till världssamfundet är värt priset.

Morgonmatiné: Shoot 'Em Up

Jag vaknade med popcornsmulor i sängen sent imorse och tänkte att nu passar det bra med film. Det fanns avslagen Fanta inom räckhåll så det var bara att köra igång. Morgonens film blev Shoot 'Em Up.

Efter att ha sett filmen hoppades jag lite att regissören Michael Davis skulle visa sig vara en driftig fjortonåring. Tyvärr är Michael 46 och borde ha en del erfarenheter av hur världen vi lever i fungerar. Aldrig tidigare har en så ytlig film berört mig så djupt. Då menar jag inte att den har rört upp starka känslor, men däremot en vildsint förvirring. Jag tror att den här filmen har pretentioner som den misslyckas med att leverera, eller så har den kanske inga alls. Kanske är det popcornsmulorna i ryggen som distraherar?

Shoot 'Em Up är den inavlade avkomman mellan åttiotalets actionfilmer och vapenstinna TV-spel. Samtidigt är jag inte säker på om filmen är en hyllning till eller en parodi på sina influenser. Huvudpersonen är en ärkemacho snubbe i svart som istället för cigg i mungipan trivs med en morot mellan tänderna. Den vackra kvinnan vid hans sida är horan/madonnan i dess vulgäraste form. Film noir, Hong Kong och western. Oneliners, flykt och pistoler. Och det skjuts en hel del i den här filmen. Det skjuts i bilen, i luften, under förlossningen och sexet. Det skjuts mest hela tiden. Och när det inte skjuts så får spädbarnet en demonstration av pistolens olika delar eller så får pistolen agera som en symbolisk vigselring. Samtidigt visar det sig att den goda kampen handlar om att införa hårda vapenrestriktioner och att protagonisten själv hyser en avsky för skjutvapen, trots att han samtidigt ser på dem som nörden ser på gaffatejp.

Våldsam förlegad trams, det är vad det är. Eller som Hertz, den fula fisken i filmen, säger: "Violence is one of the most fun things to watch." Och han har fel, för så jävla kul var det inte. Men det är nånting som inte stämmer. Det känns som om jag missat något, och därför är jag för alltid fast med att bära denna B-film i mitt minne. Som popcorngrus mellan tänderna.

Jag kan inte avsluta med en sån punchline. Så kan man bara inte göra. Nä, det kan man inte.

Korvkioskmuffins

Picknickmaten som alla talar om är inte en hemlighet längre! Nä, nu bjuder jag på receptet på muffinsen som smakar som ett kvällsbesök på Sibylla. Bakverket på bilden är dock en helt annan art av muffins, utan topping på senap och mos. Och för att få rejäla muffinsar så rekommenderar jag amerikanska muffinsformar av den stora modellen eller motsvarande muffinsplåt.

5 dl vetemjöl
1 dl havregryn
2 tsk bakpulver
1 tsk salt
1 tsk grillkrydda
2 ägg
2 1/2 dl mjölk
1 dl olja
2 vegetariska korvar
1 dl rostad lök
1 dl ketchup
1 1/2 dl pulvermos
1/2 dl senap

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda de torra ingredienserna. Skiva korven i små bitar. Vispa äggen i en skål och rör ner mjölk, olja, korv, rostad lök och ketchup. Blanda ner mjölblandningen. Portionera degen i muffinsformarna och förgrädda dem i ugnen i ca 10 minuter. Rör ihop senap och mos. Bre på mosblandningen på muffinsen och grädda dem i ytterligare 15 minuter.

Stora och små besattheter

För ett antal år sen sysslade jag med jonglering en hel del. Utan att gå in på detaljer kan jag ändå påstå att jag tog jonglerandet på ganska stort allvar, så som jag gärna gör när jag hittar något nytt som roar mig. Just nu pågår årets nordiska jongleringskonvent på Möllan i Malmö. Just nu hänger ett antal hitresta jonglörer i en gymnastiksal några hundra meter härifrån och lever i en liten värld av diverse objektmanipulationer. Lite sugen är jag. I garderoben har jag en påse bollar, ett gäng käglor och en stapel T-shirts köpta på diverse konvent. Men jonglering är så jävla svårt, och kanske ska jag göra något annat idag.

För ännu fler år sen satt jag timmar och dagar med en joystick i handen och sköt ner rymdskepp på en TV-skärm. I tjugo år har jag periodvis halkat tillbaka till spelandet av dessa shooters av gamla skolan. Och nu har de jävla japanerna släppt ett spel som firar trettio år gångna från släppet av ärkeshootern Space Invaders. Monstret heter Space Invaders Extreme och det får mig att dras till min Nintend DS som Gollum drogs till ringen. Med inslag från andra japanska shooters som Dodonpachi och Ikaruga har Space Invaders skrapat med sig stora delar av utvecklingen som den själv startade en gång. Poängsystemet är löjligt sofistikerat och den audiovisuella Lumines-inspirerade presentationen är inget för epileptiker. Förstår man när man läser det här att jag gillar spelet? Och trots att japanska shooters är så jävla svåra så måste jag pressa fram lite fler poäng idag.

Efter den röda tröjan

Nu är det gått ett halvår sen uppmaningarna för att bära en röd tröja, i en manifestation till stöd för Burmas demokratirörelse, regnade in via sms och Facebook. Inte mycket har hänt sen dess. OS i Peking närmar sig och den svaga rösten som manar till bojkott gör det nu främst för att stödja Tibet. Burma glömdes bort. Spontant känner jag för att bära en svart T-shirt på fredag, men jag tror att det finns långt konstruktivare saker att göra. Jag tänkte dela med mig av några förslag:

• Läsa lite då och då. Uppdatera sig med vad som pågår för att hålla ett visst engagemang och kunna samtala om ämnet. Exempelvis Irrawaddy är en sida om vad som pågår i Burma och Sydostasien.
• Bojkott av Kinas sommar-OS kan kännas futtigt. Samtidigt finns här chansen att lyfta fram Kinas politiska galenskap i samband med sportspektaklet. Att ta upp problemen i anknytning med PR-jippot och inte låta OS enbart att uppfattas som en stor sportfest. Istället för att låta OS i Peking dölja kinas förtryck så kan man låta det bli en symbol för det.
• Skriva till dem som rapporterar sport från sommar-OS och begära att informationen serveras i balans med ett brett politiskt engagemang i området.
• Om sport är viktigt så kanske det finns passande alternativ? Som att sporta själv?