Morgonmatiné: Shoot 'Em Up

Jag vaknade med popcornsmulor i sängen sent imorse och tänkte att nu passar det bra med film. Det fanns avslagen Fanta inom räckhåll så det var bara att köra igång. Morgonens film blev Shoot 'Em Up.

Efter att ha sett filmen hoppades jag lite att regissören Michael Davis skulle visa sig vara en driftig fjortonåring. Tyvärr är Michael 46 och borde ha en del erfarenheter av hur världen vi lever i fungerar. Aldrig tidigare har en så ytlig film berört mig så djupt. Då menar jag inte att den har rört upp starka känslor, men däremot en vildsint förvirring. Jag tror att den här filmen har pretentioner som den misslyckas med att leverera, eller så har den kanske inga alls. Kanske är det popcornsmulorna i ryggen som distraherar?

Shoot 'Em Up är den inavlade avkomman mellan åttiotalets actionfilmer och vapenstinna TV-spel. Samtidigt är jag inte säker på om filmen är en hyllning till eller en parodi på sina influenser. Huvudpersonen är en ärkemacho snubbe i svart som istället för cigg i mungipan trivs med en morot mellan tänderna. Den vackra kvinnan vid hans sida är horan/madonnan i dess vulgäraste form. Film noir, Hong Kong och western. Oneliners, flykt och pistoler. Och det skjuts en hel del i den här filmen. Det skjuts i bilen, i luften, under förlossningen och sexet. Det skjuts mest hela tiden. Och när det inte skjuts så får spädbarnet en demonstration av pistolens olika delar eller så får pistolen agera som en symbolisk vigselring. Samtidigt visar det sig att den goda kampen handlar om att införa hårda vapenrestriktioner och att protagonisten själv hyser en avsky för skjutvapen, trots att han samtidigt ser på dem som nörden ser på gaffatejp.

Våldsam förlegad trams, det är vad det är. Eller som Hertz, den fula fisken i filmen, säger: "Violence is one of the most fun things to watch." Och han har fel, för så jävla kul var det inte. Men det är nånting som inte stämmer. Det känns som om jag missat något, och därför är jag för alltid fast med att bära denna B-film i mitt minne. Som popcorngrus mellan tänderna.

Jag kan inte avsluta med en sån punchline. Så kan man bara inte göra. Nä, det kan man inte.